Jag slänger mitt otvättade och glansiga hår den där cm över axlarna. Grabbar tag i min pms-mysiga mage och lutar mig tillbaka i soffan. Slänger upp fötterna på soffbordet och tackar högre makter för att jag inte blev tokig i dag heller.
Jag slänger mitt otvättade och glansiga hår den där cm över axlarna. Grabbar tag i min pms-mysiga mage och lutar mig tillbaka i soffan. Slänger upp fötterna på soffbordet och tackar högre makter för att jag inte blev tokig i dag heller.
Förut fick jag en kommentar om hur jag alltid ”sköter mig” och hur ”nyttig” jag är och att jag är snäppet till onormal som gillar att träna så mycket. ( Har lite hyperaktivitet att tacka för det sistnämna. Jag älskar nämligen att röra på mig).
Med ett grymtande böjer jag mig fram och tar kontrollen, fascineras över hur jobbigt långt borta den låg och pustar när jag faller tillbaka mot soffryggen.
Medan jag zappar kommer jag på det jobbiga i att jag glömde mitt glas med mjölk på diskbänken. Ägnar fem minuter åt att väga för och nackdelar med att resa mig, efter ett vuxet (nåja) överläggande med mig själv bestämmer jag mig för att i ett högljutt primalskrik ropa på min tonårsdotter ( som förmodligen är längre ifrån glaset än mig ) att hämta det åt sin stackars mamma. Uppfostrans fina stunder, när de gör som man säger. Hon tycker att jag missbrukar makten, jag svarar att inget slår det jag gjort för henne när jag klämde ut henne ur min snippa. Det gjorde ont, inget man gör för vem som helst.
Med en min som säger ” I rest my case” tar jag emot glaset från den nu tysta men griniga tonårsdottern.
Kommentaren som beskrev mig som en extrem hurtbulle med noll fel i mitt elverna stör mig. I hens version om vad som är fel och ej. Missförstå mig inte nu kära du som läser, jag ser inget fel i att vara maktmissbrukande soffpotatis ibland, tvärtom så är det en av mina stoltheter att kunna det. Jag skulle vilja säga att jag är lite av en expert i det området ibland.
Nej, det som stör mig är att jag nog det senaste ramlat i fällan att bara publicera en del av mitt liv. Min träning, min kost och mina tankar om mental träning.
Herregud, till och med jag tröttnar på mig själv.
Detta är en blogg, en insyn i hela mitt liv och jag ser det själv, det saknas vissa bitar. Underhållande, osexiga och ganska igenkännande bitar ( hoppas jag, annars är jag nog kanske ensamt lik Mr. Bean ).
Jag återgår med ett leende till tv-tittandet välkomnar dig till bloggen som visserligen kommer att innehålla träning, glamor, kost och mentala super trix. Nu också lite ofiltrerad från vardag och mig i mitt esse. ÄNJÖJ