Livet är 10 % av vad som händer oss och 90 % hur vi reagerar på det.
Livet är 10 % av vad som händer oss och 90 % hur vi reagerar på det.
Livet, denna härliga väg som kantas av snäva kurvor, väghålor och ibland tycks det vara helt omöjligt att ta sig från punkt A till punkt B. Ibland är det härlig motorväg där körbanan är som sammet mot däcken, vädret är vackert och det är lugn musik på radion. Livet, likt en väg som kantas av olika kontraster under resan.
Liknelsen med bil och körbana är något som många inom mental träning gärna använder för den är klockren. Du är bilen, du ska servas, tankas och hållas i bra skick för att gå så långt som möjligt och vägen är livet. Härlig jämförelse och lätt för hjärnan att känna igen och arbeta med.
Vad jag vill prata lite om i det här inlägget är hur du blir en riktigt grym förare. Hur du lär dig att backa med släpkärra, köra i Göteborg ( japp, staden där spårvagnar, cyklister, bilar och gående möts i en grop ) och hur du faktiskt blir lugn i din körning, oavsett utmaningar. Helt enkelt att ha kontroll i livet.
Livet är 10 % av vad som händer oss och 90 % hur vi reagerar på det.
Man har sett att det egentligen bara krävs runt 30 – 50 sekunder att fatta beslut genom att väga olika utgångar, för- och nackdelar. Desto snabbare ju mer vältränad man blir i att veta hur man vill ha utgången, eller ju mer vältränat konsekvenstänket blir kanske man snarare kunde säga.
Automatiserade tankar kan endast brytas genom att bli medvetna om dem. Ett perfekt exempel är hur man gör/reagerar när man får kritik riktad mot sig själv eller sin prestation. Bra kritik är oftast inga problem att hantera men när negativ kritik yppas så är det lätt att hamna i försvarsställning.
Ibland låter man inte ens personen som levererar kritiken tala klart innan man börjar försvara sig med olika förklaringar till varför man gör som man gör.
Negativ kritik levereras alltid ur två olika syften: 1: Människan som ger den vill att du ska bli ännu bättre på det du gör och vill hjälpa dig. 2: Människan som ger den vill att du ska känna dig dum.
Typ nummer 2 är alltså inte något som du ens behöver ta in. Vill människor bara att du ska bli ledsen eller känna dig dålig så är inte deras intuition något bra. Det kan du klara dig utan.
Typ nummer 1 däremot är något av det mest värdefullaste du kan få till dig. Kan du lyssna? Ta åt dig? Förändra? Göra bättre? Dela tankar? Fråga? Utveckla? Så otroligt mycket jag har lärt mig arbetsmässigt av att lyssna på mina kollegors feed back om mitt arbetssätt! Tacksamhet deluxe!
Om vi tar just den jämförelsen och hoppar in i oss själva ett tag istället. Här börjar det intressanta. Hur reagerar du på vad du själv tycker om din prestation? Vad levererar du till dig själv när det kommer till att boosta din självbild? Eller är det ens boost?
Är du van att berätta för dig själv att du inte riktigt duger så kommer detta att vara din sanning, du duger inte. Då har det blivit att du automatiskt tänker att vad du än gör så blir det inte så bra som när någon annan hade gjort det. Infektion i din självbild vill jag kalla det.
Blir du medveten om att det inte alls är okej att tänka eller tycka på det sättet så kan du förändra. Någon med bra självförtroende är lite lugnare än någon med dåligt självförtroende, eller hur? Så när du lokaliserat situationen du vill förändra så börjar jobbet. Hur ska du lösa det? För det kan du, alltid. För att gå vidare i lösningsorienterat tänk behöver vi bli medvetna om vad vi tänker om oss själva och framförallt hur vi ger oss själva kritik.
Uppgift 1: Om du skulle presentera dig själv som om du presenterade en vän, hur skulle du beskriva dig själv då?
Fortsättning följer…