Doktorer, tränare och domare är de enda som behöver veta din exakta vikt. Punkt slut. Jag skrev ett inlägg för något år sedan om vågen och jag står fortfarande fast vid att det knappast finns någon godtagbar anledning att vi behöver veta gram för att att hålla oss motiverade. Vågen enligt mig är satans verktyg om du använder den mer än kanske två , tre gånger om året.
Det finns ingenting som inte bromsar dig mer än en ”trivselvikt” i medvetandet. Med risk att göra dig irriterad så är skalor som vikt, BMI eller måttband runt en normal vikt rena struntsaker. OM du nu skulle bli så kraftigt överviktig utan att märka det så handlar det oftast om saker som psykisk obalans, sjukdom eller andra saker som faktiskt bör kontrolleras av en läkare. Han/hon kan ha koll på din vikt, inte du. Är du en elitatlet inom body building, body fitness, kampsportare eller liknande så råder jag dig att investera i en coach som coachar dig inom dessa tävlingsgrenar som kräver matchvikt eller sådana nivåer. Nu tillhör vi ”normala” svenskar inte denna kategorin så jag betonar det än en gång. Släng vågen och känn resultaten i stället.
Vikt säger nämligen inte till dig om du duger eller ser ut på ett visst sätt. Vi är alla stöpta i olika former och det är verkligheten. Visst kan du hålla med om att olika ställen i livet har du mått olika bra? Oftast så är inte vad siffrorna på vågen det som är gemensamma nämnaren för ditt otroliga välmående. Nej, är du kär? Går det bra på jobbet? Känner du dig i balans? SÅNT skapar lycka, SÅNT skapar välmående.
Dock är det så vanligt att man ger den där lilla jäveln ( vågen ) cred för om det har varit en bra vecka eller ej. Ja, ibland kan det faktiskt vara så att den skapar humöret för hela dagen om den visar några hundra gram ner eller upp. Jag vet flertalet människor som ( inkl. jag en tid för 10 år sedan ) som noggrant klär av sig varenda tygbit, kissar, bajsar och liksom håller andan när man stiger upp på den.
Siffrorna som visas efter den långa betänketiden ger per automatik känslan. I en människa som söker viktnedgång så blir det en segergest då den visar ”rätt” håll, om samma människa får ett resultat åt oönskat håll, kan detta skapa en känsla av misslyckande. Som kvinna ( jag vet inte med er män ) så kan ju en mensperiod vara åt flera kilon skillnad. Eller en helg av härligheter kan skapa ångest då vågen tas an på måndag morgon.
Vilket i sig inte alls har någon betydelse. Vatten, fett, några kilon upp eller ner. Det gör ingen skillnad rent hälsomässigt. Vår normalvikt kan pendla många kilon uppåt eller neråt.
För precis ett år sedan skrev jag ett inlägg som heter – Skolsköterska, Håll käften -.
Bortsätt från en kommentar där jag fick mig en uppläxning om att jag borde vårda mitt språk så fick jag så mycket medhåll i min text Även från en skolsköterska.
För det är ett faktum. Redan i låg ålder börjar man mäta sitt välbefinnande i sina siffror på vågen. Ett av mina barn har fått tillsagt att hen ska sluta äta så mycket mackor ( det finns ingen kostregistrering bakom det antagandet alls ) i elva års ålden?! I mitt yrke har jag fått fördelen att jobba med många som har en skapad problematik kring kost och träning, just för mitt sätt att jobba med de mentala verktygen. För jag tycker att mycket är snedvridet när det kommer till hur människan ser på sig själv. Vet ni? Inte en enda gång har jag mött en människa som tycker att det är rimligt att de extrema idealen ska vara måttstock för vad hälsa är. Tvärtom, tänk om vi alla kunde duga som vi är och ägna oss åt att vakna glada och le åt oss själva.
Släng vågen, mät i andra enheter, så som välmående, riktiga hälsotester och livskvalitet i stället så kommer både resultat och leenden i livet snabbare. Ge din kropp rätt förutsättningar att leverera de resultat du vill ha så ska du få se en självkänsla som växer sig starkare än du någonsin trodde var möjligt. DU är UNIK. DU är bra, precis som DU är.