Det strömmar en känsla igenom mig, en puls av min enerverande ( för andra ) energi som jag saknat så otroligt mycket. Den börjar pysa upp, tillbaka, min hyperaktivitet jag aldrig någonsin vill bli av med igen. Som liten och tonåring var den ”något fel med Camilla”, nu efter en lång period av sjukdom så saknades den. Åh vad den saknades! Denna period av melankoli som slungade min kropp mellan haveri och lite ork, inte mer.
Så här i efterhand så ger jag livet en high five och kommer aldrig mera klaga på att vara den där konstiga. Jag älskar att vara konstig, det är jag och det kommer jag att hylla resten av livet. Den konstiga människan som aldrig kan sitta still.
Hur som helst så har jag och Dino varit ute på en skön morgonrunda i sol och snö. Soluppgången var galen och i mitt konstnärliga, älsk på livet, nya vindar-flummig-mode så gick jag där och var så hjärtans lycklig. Det finns en farbror i grannsamhället som går samma runda, varje dag, runt den tid jag brukar köra förbi där. Det spelar ingen roll när man ser honom så har han alltid ett brett leende på läpparna och armarna svingar i takt med den snabba gången. Alltid. Som honom kände jag mig idag där jag gick och fånlog.
Jag blev inte ens arg på mobilen när den dog. Fast det var ett nytt avsnitt av Alex & Sigge, fast jag vill lyssna på det när jag går. Hade det varit två månader sedan hade jag muttrat något om att högre makter ville straffa mig och att helvetes Iphone är värdelöst bla bla bla. Nej nu, jag nu la jag bara ner hörlurarna i fickan och upptäckte fågelsång, eventuellt kan jag ha tackat universum för att det ville påminna mig om den sköna känslan med att höra just fågelsång. Jag men jag vet! Galet! I´m freaking back on track!
I kväll ska jag och några av mina favoritmänniskor gå på bio, tjejkväll med Mr. Grey och Ana. Det är premiär på sista filmen. Barnen har speciella planer för kvällen de också och det vankas disco för en, tjejkväll för en annan. Bra fredag alltså. Ja,