Ett litet uppehåll ( oj vad jag vet att det är astråkigt att läsa bloggar när det skrivs så men kunde inte låta bli ). Har tagit ett litet ofrivilligt uppehåll i min blogg. MEN, i morgon startar julkalendern och förhoppningsvis blir allt som jag planerat. Därav blogguppehållet. Mer om det sen…
Ett litet uppehåll ( oj vad jag vet att det är astråkigt att läsa bloggar när det skrivs så men kunde inte låta bli ). Har tagit ett litet ofrivilligt uppehåll i min blogg. MEN, i morgon startar julkalendern och förhoppningsvis blir allt som jag planerat. Därav blogguppehållet. Mer om det sen…
Det är äntligen ( om typ två timmar ) december. Julen är med laglig rätt att fira och ingen kan klaga på pynt, julmusik och härliga toner i rösterna som inbringar lite julstämning. Jamennivet det ÄR faktiskt så att alla blir lite mildrare.
Julen är också en tid för reflektion tycker jag. De där kvällarna i en soffa, djupa samtal, apelsin och glöggdoft som sprider sig i huset. Åh vad jag längtar efter att vara så där naturligt och otvingat lycklig igen. För det är i dessa stunder som det uppenbaras vad som är viktigt, på riktigt. Inte sant? Vad är jul utan tacksamhet? Vad är jul utan vänner och familj? Ingenting. Och jag har bestämt mig för att hur jobbigt 2017 än har varit så ska jag skaka av mig det tunga monstret från min rygg. Jag får helt enkelt lära mig att gå igen.
Från det ena till det andra. I helgen ska jag ta tag i ett monster som länge velat ha duell med mig och det bor nämligen i mina byråer. Japp, jag ska rensa ut kläder och när Camilla börjar rensa ut kläder så börjar Camilla obarmhärtigt rensa ut resten av huset. Om jag inte minns helt fel så är tippen uppe första lördagen i månaden också!
Så, tack för att du läste sporthälsas genom tidernas tråkigaste blogginlägg.