En stor kopp kaffe, pyjamas, bloggning… ligger kvar i min säng och tittar förväntansfullt på min garderob. Varför? Jo för i kväll eller i eftermiddag ska jag rensa ut den. Göra hemmagrejer och fixa lite. Lediga onsdagar är numera en favorit och jag har börjat lära mig att vara ledig.
En stor kopp kaffe, pyjamas, bloggning… ligger kvar i min säng och tittar förväntansfullt på min garderob. Varför? Jo för i kväll eller i eftermiddag ska jag rensa ut den. Göra hemmagrejer och fixa lite. Lediga onsdagar är numera en favorit och jag har börjat lära mig att vara ledig.
I går var det Halloweenfirande på Zumban. Hade ett uppdrag precis innan som krävde vanliga kläder så jag hade en outfit med mig i bilen. Så på 15 minuter skulle jag hinna åka mellan ställena, sminka mig, byta om ( strumbyxor var inblandade ) och allt detta i bilen. Körde till stället där Zumban hålls, parkerade och startade min förvandling där i framsätet på den lilla bilen. Hade jag haft tid hade jag filmat för jag skrattar lite när jag tänker tillbaka på det.
Ur jeansen, på med klänning, på med strumbyxor. Är inte det konstigt? ALLTID när jag ska ha på mig dessa tunna jävulstygen så blir det en maska i dem. I går skulle jag ha trasiga strumbyxor, de var liksom en del av outfiten. Tror ni de gick sönder? Nej! Inte en endaste liten maska så så jag fick riva sönder två hål när jag brottat på mig dem. Bra kvalitet! Good job HM!
På med smink, och sprang in. Kom in 1 minut innan och kom på att jag glömde de goodie bags jag tagit med för att utse bästa utklädnad.
Sprang ut igen och möter så klart massor av människor ( inte bara sådana som ska till Zumban ). Där sprang jag, med blodig sjuksköterska-dräkt. Hålig och grå under ögonen med slarvigt uppsatt hår. Men damn vilket pass det blev!
Förra ( eller var det förr förra?) året slog dock allt i komiken med att förflytta sig mellan jobb med Halloweensminkning. Jag gjorde i ordning mig på gymmet och skulle köra Zumban på annan ort på kvällen. Detta år var det blodig Zombie som gällde. Så i bilen på vägen in lyssnade jag på de låtar jag skulle köra extra, lite monsterinspo. och det är ofta så jag jobbar in koreografi. Genom att lyssna på låtarna om och om igen, i bilen.
Kommer fram till en av korsningarna med rödljus, stannar såklart och väntar på att det ska bli grönt. Musiken dånar ur högtalarna och jag sjunger hjärtligt med. Får liksom feeling deluxe. Där, i bilen, blodig, ( gick all in med sminket så jag såg riktigt illa tilltygad ut. Tänk er sår i hårfästet med rinnande blod ner för ansiktet. Mörka ögon och uppskuren hals med blod ur mungipan ).
Väntar på att ljuset ska slå om och tittar sjungande till vänster om mig. Möter två skräckslagna ansikten i bilen bredvid och känner hur skammen slår till och jag börjar skratta nervöst. Det gör inte de skräckslagna ansiktena i bilen bredvid.
Ljuset slår om till grönt och jag kör vidare… inte bilen bredvid. Den står liksom still lite för länge innan de gasar iväg. Än idag så skulle jag så gärna vilja höra deras version av denna berättelse. Den där dagen för några år sedan där de såg en sjungande och blodig tok i bilen bredvid dem vid rödljusen innan Uddevalla. Vid ÖB ungefär.
Tack och hej, zombietjej.