Har en hel serie framför mina fötter. Har inte ens sett fyra hela avsnitt och njuter lite så där som när man tagit första bettet på en glass. Jag vet liksom att mycket är kvar och den är svinbra från början. Serier är ett otroligt sätt att sätta på den där slappheten som behövs i mitt liv.
Har en hel serie framför mina fötter. Har inte ens sett fyra hela avsnitt och njuter lite så där som när man tagit första bettet på en glass. Jag vet liksom att mycket är kvar och den är svinbra från början. Serier är ett otroligt sätt att sätta på den där slappheten som behövs i mitt liv.
Numera har jag varken söndagsångest eller nystartspepp. Mina veckor rullar på och det är som att sitta i en rallybil. Drar jag inte i bromsen och svänger av på service är jag ingen bra rallyförare helt enkelt. Fakta, punkt slut och fantastiskt roligt att få göra både och. Köra snabbt och stänga av och servas.
Är det inte så att ångest eller extrem pepp kommer när man gjort på ett sätt som inte riktigt gått hand i hand med hur livet egentligen vill levas? Jag menar ångest kommer av att man är på ett ställe där man inte trivs ( oavsett om det är i tanken eller i ett rum ). Extrem pepp ( jag startar på måndag – pepp ) betyder att biljan att göra på ett annat sätt är så stark att förväntningar är som uppblåsta i kroppen.
Bra utgångspunkt att starta med men om den kommer om och om igen så betyder det att det är uthålligheten som ska till. För en positiv förändring vill vi väl ha bestående?
Håller just i detta nu på att ta fram de där superverktugen som gör att du aldrig backar. Min förtjusning som uppstår när jag gång på gång kommer fram till att det där största svaret är härlig. Varför vi faller / misslyckas / stoppas. Svaret gör mig glad och lugn… svaret är att vi… nej. Vi tar det i ett annat inlägg. Ha en underbar söndag!
