Utanför fönstret faller ett grått sommarregn. Himlen är tjock och tung, så där tung så att det känns i lungorna. Jag väljer att inte vara besviken, jag tror det finns ett syfte med känslan av att denna lördag inte alls var så där solig, varm och underbar som jag längtat efter. Det senaste halvåret har varit så lärorikt för mig och jag känner mig som en fjäril som med all sin kraft håller på att göra sönder puppan jag sitter i.
Om jag blir en vacker stor fjäril eller en liten med söndriga vingar och missfärgat mönster spelar ingen roll längre, jag vill bara vidare. Jag kan knappt vänta på att få bli mig sjäv igen, oj vad jag längtar efter henne! Lockar liksom på henne som man lockar på en kattunge som gömt sig under soffan, snällt, mjukt, med löjlig röst.
Jag har lärt mig att inte lägga uppgifter på människor som inte har möjlighet att genomföra saker.
Jag har lärt mig konsekvenserna som kommer om jag är otydlig.
Jag har lärt mig att jag är mer uthållig än jag kunde ana.
Jag har lärt mig att pussla i livet för att få det att gå ihop.
Jag har lärt mig vad som händer om man inte dealar med sorg.
Jag har lärt mig hur min kropp fungerar ÄNNU mer än jag redan visste.
Viktigast av allt, jag har lärt mig hur jag vill ha mitt liv.
Det det finns ett syfte och det finns en mening, jag förstår det och den förståelsen har gjort att jag är lugnare och starkare fast jag än sitter i en påfrestande situation. Hade allt detta inte hänt så hade jag inte suttit med denna kunskap och medvetenhet nu.
När jag går tillbaka till livet nu så vet jag mina begränsningar, jag vet hur jag skapar de bästa förutsättningarna, jag vet hur jag vill ha det och jag vet hur jag ska förverkliga visionerna genom en plan.
Det viktigaste av allt denna regniga lördag i slutet av juli är att jag vet att jag ser med tacksamhet på det jag har och det jag lyckats med. Tacksamhet är den stora dörren till att känna lycka. Damn vad jag älskar Yoga… den räddade mitt liv, på riktigt. Yoga och människorna som aldrig vek från mig sida.
Nu är det min uppgift att visa den tacksamheten och visa dem min kärlek, både människorna och Yogan.