Jag drömmer mig bort till medelhavet när jag landar här hemma i kväll efter en lång dag. Har hällt upp ett glas rött, lastat upp ett gäng oliver och öst svenska jordgubbar i en skål. Det luktar solmoget, sött och underbart. Med den smakfyllda blandningen i munnen sluter jag ögonen och minns alla de gånger jag suttit vid medelhavets vita sandstrand med samma blandning. Kanske har jag köpt med mig lite mögelost och parmaskinka just där också. Ahhh, medelhavsvärmen som jag älskar så otroligt och solnedgången som visserligen går snabbt med slår allt annat i hästlängder.
Den känslan tar jag med mig hem här vid min köksö när jag fäller upp datorn för första gången idag. Idag har jag hunnit med många jobbiga samtal som behövde göras, jag har suttit hos polisen i låååång kö och gjort nytt pass ( jag ska till Irland i början av augusti och fick panik när jag inte hittade mitt pass någonstans ). Har lämnat barn hos kompisar och ännu en gång konstaterat att min hjärna snurrat till ytterligare en sak som skapade problem. Fast det är okej, jag håller på att repa mig och Rom byggdes inte på en dag. Jag är okej.
Min kropp längtar efter rörelse och fast jag hållt i dansmaraton och extrapass så har jag vilat från min egen träning. Hållt mig för att skapa längtan, läkt och kommit i fas. Yoga har varit fokus i min egen rörelse. Snart är jag redo, snart är det dags och jag ska inte låta någon eller något få mig att sätta mig själv i andra hand igen. Jag har definitivt lärt mig en läxa på den fronten, när det väl kommer till kritan är det inte många som ger tillbaka med samma mynt. Fast jag har några guldkorn till vänner, DET har jag också lärt mig tack och lov.
Hälsan är det viktigaste vi har här i livet och konstigt nog så är det vår egna hälsa som glöms bort i trixiga situationer. Jag vet precis varför jag går igenom detta nu, denna lärorika period. Jag får lära mig att följa mina egna råd och jag får lära mig tillstånd jag inte tidigare upplevt. Det känns skönt att prioritera och det känns självklart att säga nej, boka av, planera om efter livet i just detta nu.
Att känna tacksamhet även i de knivigaste situationer, TACK.