Jag skulle posta ett helt annat inlägg både i går och idag men väntar med det. När jag kom hem från jobbet i går så la jag mig i solen. Här på Västkusten var det 16 grader i skuggan och solen gassade på min altan som börjar fyllas av filtar, fotbollar och annat som åker ut när moder natur bjuder på sol. Lycka, våren, sol, lek och ljud från små fötter som spelar fotboll på en grusig vändplan. Alla sinnen attackeras av sköna intryck och jag vänder mig om där på filten och tar tag i min min mobil.
Jag skulle posta ett helt annat inlägg både i går och idag men väntar med det. När jag kom hem från jobbet i går så la jag mig i solen. Här på Västkusten var det 16 grader i skuggan och solen gassade på min altan som börjar fyllas av filtar, fotbollar och annat som åker ut när moder natur bjuder på sol. Lycka, våren, sol, lek och ljud från små fötter som spelar fotboll på en grusig vändplan. Alla sinnen attackeras av sköna intryck och jag vänder mig om där på filten och tar tag i min min mobil.
” En bil har kört in i människor i hög fart ”… rubriken är obarmhärtig och aftonbladets logga känns som en välriktad magspark. Utan att blinka går jag in på notisen och möts av hemska bilder. Detta hände nyss, är det sant? Jag läser texten och blir upplyst av att någon har tagit en liten lastbil, kört i cirka 80 km/tim och mejat ner människor på Drottninggatan i Stockholm. Bilder på människor i blodpölar, under filtar, en hund som ligger livlös och en lastbil som kört in i en butik.
Överallt på sociala medier kan man läsa om det och spekulationerna är i full fart. Är det ett terrorattentat? Är det skottlossning? Rädda, arga, förtvivlade människor.
Så händer något och dörrar öppnas, skjuts erbjuds, famnar är redo att trösta och människor hjälps åt… Endast ljus kan driva bort mörker… Fina underbara Sverige, starka, goda människor. Det är viktigare än någonsin nu.
Jag tänker på de som idag vaknade sorg så obarmhärtig att det gör ondare än allt annat. Jag skickar de varmasta kramar och tänker på er. Inget annat är viktigt idag…