Ta i lite mer, kämpa en period till, bit ihop, fortsätt… fortsätt … fortsätt. Till viss del kan det motivera men är det bara dessa fraser som går runt i ditt huvud så kommer inte alls arbetet vara värt i slutet. Det kommer bara att vara slut.
Ta i lite mer, kämpa en period till, bit ihop, fortsätt… fortsätt … fortsätt. Till viss del kan det motivera men är det bara dessa fraser som går runt i ditt huvud så kommer inte alls arbetet vara värt i slutet. Det kommer bara att vara slut.
Jag stod och pratade med en kollega idag om kraften som lagts på jobb och att bit-ihop-perioden måste få ha ett slut. Att det ska vara värt mödan är en viktig punkt när man satsar. Oavsett vad du satsar på, så ska slutresultaten även inkluderas av att du faktiskt ger dig själv en återhämtningsfas efteråt eller inbokat under tiden.
Ibland kan vi satsa så hårt att när vi når målet så känns det lite som att man är vilse. Vad ska jag göra nu? Du nästan känner hur kroppen skriker till dig att den kräver förändring men du vet inte riktigt hur. Det är okej, bara du lyssnar på den. Bara du visar att du söker alternativ till vad som kan ge dig återhämtning.
Själv hörde jag mig själv säga knivskarpt till kollegan vad jag behöver och höjde på ögonbrynen åt min egen replik. Jag vet, jag gör och jag unnar mig. Lite nytt träningsupplägg, lite ( mycket ) mer yoga och meditation, lösningsorienterat tänk och skyddsnät. Ska det vara värt nått måste man lämna eftertanke för helande planering också.
Tänk att ” bara vara stilla ” måste planeras också. Ge dig själv möjligheten att finna svar i tysthet, våga vänd blicken innåt och våga vara nyfiken på vad du som människa behöver. Det är det absolut finaste du kan ge dig själv i livet, en kommunikation med hela dig själv.
