Efter morgonens samtal som var många och utmanande går jag liksom robotaktigt till min hall. Sträcker mig efter mössan, tar på mig vinterkängorna och slänger på mig den tjocka röda jackan som skvallrar om en aktiv livsstil med alla sina fläckar och skavanker. Min hund hoppar lyckligt upp och ner medan han tittar på sitt koppel som ligger på den stora hallmattan. Med en liknelse som om vi människor hade vunnit högsta vinsten på lotto spritter han av lycka när vi öppnar ytterdörren, så lycklig för det som till synes är så lite? Eller är det verkligen det.
Med ett djupt andetag insuper jag den friska vinterlukten. Snön yr, det blåser och trots att jag högtidligt konstaterat att mars ska vara en vårmånad så kan jag inte låta bli att vara glad över den friska, kalla luften.
Hjärtat är redan i högre pulstempo men inte av träning, utan av stress… samtalen tog hårt men lösningen av allt var skönare. Att jag automatiserat tog på mig kläderna och gick ut på promenad gör mig glad for jag vet att det gör mig stark. Jag använder träning och rörelse till något bra och jag gör det automatiskt. Det måste väl ändå vara nått att vara tacksam för?
För visst är det så att det är en skön rutin när det är rutin? Nått människan kämpar för att få till i livet – en rutin i motion och att använda det till att må bättre. Att gå fint i koppel glömmer Dino när det vankas snö ute. Livet är en lek och snöflingorna lockar till lyckoskutt utan dess like! Jag ler när jag ser honom, han smittar av sig av positiv energi och jag tar emot glupskt.
Jag tar upp telefonen och ringer ett samtal till en som räddade min morgon genom att lösa en situation jag egentligen skulle ha löst, men glömt av. Snacka om att ha ett gäng guldkorn till vänner runt om mig! Jag tackar, jag tackar tusen tack och jag hoppas att personen förstår hur hen´s insatts förenklade min måndag.
Utan motgång blir man inte effektivare, utan kluriga situationer blir man inte smartare, utan situationer där det behövs hjälp ser man inte sakerna att vara tacksam för… måndag, en blä måndag. Nu kör vi!