Snabbt hem och hoppar i mjukisbyxorna. Sexigt värre och håret i en knut. Hur härligt är det inte att efter en fullsmockad jobbdag faktiskt bara komma hem och punkteras ner i vardagsdvala? Inte varje dag, då jobbar man för mycket. Men någon gång i bland då en dag levererat magi, ja då, då är det skönt.
Satte mig här nu vid datorn för lite kvällsjobb faktiskt. Blogga OCH börja på ett manus till en helt ny föreläsning jag ska ha den 21 maj. Att köpa in tjänster som fixar det jag inte alls tycker är skoj var det bästa draget jag gjort rent företagsmässigt. Dessa änglar som nu sköter det som hällde vatten på min glöd förstår nog inte riktigt vad de gör, hur mycket de faktiskt underlättar för mig.
Just nu redigerar jag en video till Youtube. Japp, min ambition är att varje söndag släppa ett nytt avsnitt. Det händer ju en del i mitt liv och just nu i all hemskheter med mammas cancer, människor som väljer att vara allt annat än rara och sortering så VILL jag lysa upp det positiva och roliga. Så, mitt företag, mina sociala kanaler och liknande har egentligen inga begränsningar. Känner mig orädd, taggad, nyfiken och med en jävla smäll så sätter jag stopp i tid. Fri känner jag mig. Fri, och tacksam för livet.
På så sätt fascineras jag av vad som händer när katastrof drabbar någon man älskar mest i världen. Bortsätt från att jag har väldigt svårt att bete mig mot människor som väljer att vara på mig om oviktiga saker så känner jag mig numera helt orädd. Jag, som alltid varit lite nervig i konflikter eller när människor ”brötar” på mig, ser numera en njutning i att säga ifrån och leva som vi vill. Mamma och jag kramas, skrattar och fintar Cancer som riktiga ninjor.
Trubbel i paradiset är smått och stort. På många sätt så börjar jag komma till insikt med vad som är bra och vad som är dåligt. Tankarna snurrar och jag dansar med dem i piruetter. Nä, nu ska jag inte sväva ut för mycket. Nu ska jag skriva kvällens inspo-inlägg.
