I brist på fantasi med rubrik så låter jag dagens datum pryda beskrivningen av detta dagens inlägg. Har ringt samtal, tagit beslut, ringt om förvirring ( min sida, är ooootroligt oteknisk ) och försökt bena upp lite av det jag kan. Fortsättning följer. Stort möte ang. mamma i morgon som gör att det svider lite i hjärtat. Nej nu ljög jag, det svider så in utav h#^%ete. Men det måste göras.
Min tröstande tanke är hela tiden att damn, vad jag kommer att klara vad som helt när jag är klar med allt.
Tänk om jag kunde få vrida tillbaka tiden? Då hade jag gjort det utan att blinka för det finns så mycket jag skulle vilja göra annorlunda. Det är en stor sorg i hjärtat faktiskt att jag inte alls känner mig tillfreds med mitt eget beteende. Visst är det krångligt?
Igår gick jag emot alla lagar om vad man berättar eller ej. Vad man är lärd att skämmas för. Mitt hjärta bultade så hårt och jag kände en sådan otrolig skam ta strypgrepp mig så att jag fick andnöd. Något jag verkligen arbetar för denna vecka av förändring är att faktiskt göra på ett annat sätt än så jag gjort fram till nu. Jag måste förändra, tar tar aldrig slut annars.
Hur kan man förvänta sig ett annat resultat om man gör på samma sätt hela tiden? Nej, det kan man ju inte så ett nytt sätt är enda vägen mot andra utgångar. Så jag gjorde det. Jag stod där och gjorde något som var så skrämmande. Allt jag trodde skulle hända, hände inte. SÅ OTROLIGT mycket kärlek jag fick av att göra det där, gjorde mig berusad av positiv energi. Just nu när jag skriver detta så fylls mina ögon men tårar. Alla dessa kramar, alla dessa otroliga ord jag fick höra om mig själv blev som en katapult med styrka. Hur kan jag ha sådan tur? Hur blev jag så lyckligt lottad av att ha dessa änglar runt om mig? De hjälpte mig att inte skämmas, att inte känna mig misslyckad.
En annan sak jag börjat arbeta med är meditation och mantran. Liksom slå bort rädslan som sitter så hårt. Just nu, just nu i denna period så inser jag hur mycket illa den gjort mig. Jag kan med handen på hjärtat inte insett det innan. NU känner jag mig friare, trött men det är liksom som jag slutat vara rädd. Spännande och samtidigt väldigt lugnande. NU startar liksom reparationen och tillåtelsen att få göra något som känns rätt, inte måsten.
Version 2.0 in progress… please hold…