En liten update kanske är på sin plats. Det känns som om det är fullt ös på de flesta rätta ställen. Men som jag berättat så är min mamma väldigt sjuk och det gör så in i helvete ont i bland. Det här med att alltid ha känt sig stark ( och i många fall betraktats som den starke ) gör att på vissa plan kan det kännas vingligt.
Cancern sprider sig men mamma är hemma ännu. Det är skönt att smärta kan dämpas och att vissa mediciner kan hålla henne uppe. Sorg som börjat, förnekelse och hopp. Åh detta hopp om mirakel och förändringar till det bättre. Känns som om jag hade kunnat göra precis vad som helst för att få ha kvar henne länge länge.
Hörde en så fin beskrivning på sorg i en podcast i går. Att i sorg är man så öppen för känslor. Nära till kärlek, nära till skratt, nära till gråt och nära till ilska.
Precis så känns det. Jag är öppen och kan bli skitförbannad , för att i nästa ögonblick skratta så att tårarna rinner. Jobbigt, härligt och otroligt utvecklande. Jag önskar bara att övriga livet kunde lugna sig lite med händelser. Kanske är det att jag vinglar som gör att saker händer, vet inte. Ärligt talat så orkar jag inte leta efter min skuld i varje moment. Just nu vill jag bara vara. Jobba, familj och skratt. Kärlek, människor som vill väl och omtanke.
Jobb går bra! Mitt beslut i att inte bara jobba med vissa saker utan att istället kalla mig hälsokonsult har öppnat dörrar till nya roliga uppdrag. Där trivs jag som fisken i vattnet och får leka loss ordentligt med framgång.
Det är en otrolig tröst i mörker.
Så, kanske inte roligaste uppdateringen men jag ville prata med er lite.
