En söndagsmorgon färgad grå och känslan av att solen bryter igenom med sina varma strålar. Höstens kostym klär nu alla träd och på vissa platser börjar vinterns nakna uppenbarelse göra sig synlig. Oktober är här och på något sätt känns den välkomnande trots att sommarvärmen är saknad, så saknad.
Många debatter om kroppshets är på tapeten just nu och det är bra. Jag älskar när människor med stort inflytande tar upp dessa viktiga ämnen. Det är som att man ser hur samhällets ficklampa tänds över det som faktiskt skadar och har ihjäl så många människor. Hets, ätstörningar, psykisk ohälsa och jakten efter det omöjliga. Här är en av mina hjärtefrågor faktiskt.
Varför är det så att så många strävar efter det som ingen egentligen vill ha?
Jag har jobbat på många ställen. Det har varit längre uppdrag, träningsresor, föreläsningar, skolor, enskilda individer och grupper. Än så länge har jag inte träffat en enda människa som faktiskt tycker att det är härligt eller roligt att känna sig på jakt efter den ”perfekta” kroppen.
Retuscherade bilder som skapar en klump i bröstkorgen och rädsla för mat eller för lite träning gör att många, många, många människor faktiskt inte har friheten att leva sitt eget liv. Det egna, unika liv som vi så vackert tilldelats men växer upp och lär oss att ifrågasätta. Men hur bråkar man med normer? Eller termen ” Det ska vara så”?
Kunskap… kunskap… kunskap… Skala av varenda antagande om vad som är snyggt eller hur det ska vara för att vara okej. Vi har vanvettiga skalor att mäta hälsa i, och långt ner i åldrarna pratas det om vad som är farligt att väga osv. Vad är det som säger att vi ska lyda detta? Det blir min fråga till dig: Varför ska vi leva efter de normer som råder idag?
Vad skulle hända om vi gemensamt tog vissa vändningar i uppfattningarna om vad som är accepterat eller riktlinjer för hur hälsa ska vara. Vad skulle hända om vi faktiskt fokuserade på hälsoaspekten istället för utseendet?
Vem bestämde att en storlek har med hälsa att göra?
Jag har egentligen aldrig trivts med att gapa och vara arg. Nej, inte egentligen. Det kräver sina tillfällen men i denna fråga så tror jag att vi kommer längst med att fokusera på lösningarna. Vad löser det samhällsproblem vi idag har med hälsohets? ( För ja, det är ett problem och många påverkas ). Dessa lösningar är det som får min hjärna att dansa. När jag sitter och funderar på vad som kan göras.
Vad skulle hända om b.l.a. BMI-skala skrotades?
Hur skulle det vara om läroplanen innehöll en lektion om dagen med mental träning?
Vad skulle hända om kroppslära blev ett bredare ämne?
Vad skulle hända om ditt jobb fick en ny uppgift som innehöll att du brydde dig om dig själv? ( Företagets satsning på sina anställda).
En söndagsmorgon som till en början känns grå men om man tillåter lite filosofiska tankar så kan det kännas som att solens starka strålar symboliserar kraft i förändring. Tänk om denna debatt om kroppshets faktiskt kan föda fram många lösningar? Tänk om vår medvetenhet kan hjälpa generationer att faktiskt slippa känna som många av oss? Tänk om vi istället för att bara stanna i det som är jobbiga, faktiskt kan ta fram rutiner och lösningar som gör att vi kan stoppa trenden av den påhittade perfektionen?
God morgon!