14 Juli 2018
Fredag den 13 var igår och igår var magisk. Idag, inte så magisk. Inte än i alla fall. Jag såg att över 8000 :- har dragits felaktigt i småsummor från mitt kort. Min son spelar ett spel ( som typ alla andra ungar också spelar idag ). Här köpte vi ett spel i april och sedan dess har småsummor dragits. Sammanlagt, ja, över 8000:-… suck, pust stön. Pust… suck… jobbigt.
Vår lilla katt skadade benet förut och är det någonting jag avskyr så är det när djur har ont. Hon vilar nu. Vilar på sin favoritstol här i köket. Lilla lilla kärleken. Idag är tung i bröstet, idag är det svårt att andas. Som om någon sparkat mig i bröstkorgen. Inte för att det någonsin hänt men jag kan tänka mig att det känns så här ungefär, som ett blåmärke på hela bröstkorgen och tungheten i att andas. Stress som släpper…hjärnan kokar… jag känner igen, jag känner.
Det kalla bitchen jag varit har släppt taget och nu känner jag ALLT istället. Allt går som det ska, jag vet det… jag är på väg tillbaka. Låt mig som katten sova på en köksstol och läka. Sömn, mat, skratt och kärlek. Låt mig vara. Prata bara med mig om du har något snällt att säga, säg det annars efter augusti. Då kan vi lösa det.
Att testas. Universum är fantastisk. Energier, vad sänder jag ut? Vad kommer tillbaka? Ibland vågar jag inte vara lycklig för jag får alltid en dålig nyhet eller hemsk händelse efter att jag varit riktigt lycklig. Som en beställning på posten kommer det och jag har det senaste varit så beredd på det att när jag varit lycklig så hukar jag mig med armarna över huvudet som skydd. Låt det vara melankolisk, det är lättast så. Det hanterar jag. Eller?
Man säger att om man gör någonting 10 000 gånger så blir det en enkel vana. Jag har klagat över en sak nu över 10 000 gånger. Det är lätt nu, lätt att vara rädd, lätt att tro att något hemskt kommer hända. Det är lätt att gå med skölden uppe, jag har gjort det 10 000 gånger nu. Jag är vältränad… fan. Hur kunde det bli så? Jag som fått skäll för att jag är för positiv, jag som har blivit retad för att vara glad? Nu är jag en bitterfitta i full mundering. Jo, det känns så ibland. Att om man skulle slå upp ordet ”bitterfitta” så skulle en bild på mig dyka upp. Jag vill inte längre… jag måste sluta. Jag måste le 10 000 gånger, jag måste se det positiva 10 000 gånger, jag måste våga vara glad och glädjas 10 000 gånger, jag måste älska livet 10 000 gånger. Så ska jag göra. ”Fake it untill you make it”.
När jag tänker efter så behöver jag inte ens fejka något. Jag har de mest fantastiska verktyg till lycka precis bredvid mig. Barn, man, familj. Uppdrag, vänner och naturen. Som en silverbricka mitt framför mina fötter ligger vägen till mig själv, till lycka. Jag råkade bara få skrubbsår på mina värderingar och mitt sätt att tänka. Nu när jag tänker efter så kommer det nog inte ens ta 10 000 gånger, för det är där inrotat redan. När jag tänker efter så handlar det nog mer om att ta av mig offerrocken, våga vara naken och möta livet med det där leendet jag alltid haft. Kanske det inte är lika vackert längre. Kanske har det lite nare och kanske saknas det en tand, men det är mitt. Mitt leende mot livet.
Allting händer precis när det är tänkt att hända…