Höjda ögonbryn vittnar om kaos i hjärnan när man beställer in en saftig pizza eller en öl. När choklad talas om som om det vore en passion eller längtan efter en ostburgare gör sig påmind. Jag har tidigigare i mitt liv listat ut vad mat är till för och tänker inte lägga undan den visdomen på grund av vad som anses nyttigt eller godkänt. Förbud, regler och ånger tar vi i ett annat inlägg.
Kan vi prata lite om vad man förväntas äta, när man äter det och varför man äter det i stället. För ingenting är ju egentligen ohälsosamt om man äter med sunt förnuft. Skräpmat kan dessutom fylla en otrolig mysfaktor. Ja det är sant! Detta är vad det är tänkt till från början tror jag.
En skål med salta chips en varm sommardag och vatten med skivad apelsin och gurka. Inte varje dag men också en kär anblick då man kommer hem efter en varm dag ute i väntan på middagen. Äta eller trycka i sig är skillnaden. Att knapra på några chips då det varit jobbigt att få i sig rätt mängd mat på dagen kan vara jätte skönt. Sältan tillsammans med potatissmaken är inte fy skam.
Eller den där pizzakvällen som alla samlat alla vänner och familj. Gör middagen social och liksom en träffpunkt efter en tuff skol- och jobbvecka.
Kanske det egentligen handlar om hur ofta sakerna äts? Det är vad jag tror. Hur gott är godis om man äter det varje dag egentligen? Det är då det blir problem. Det där med – Någon gång ibland- är själva charmen med smakerna.
Är du med vad jag menar? Någon gång ibland förstör, fördärvar eller förgiftar inte. Tänk vad många som går runt och dras med den där eländiga känslan som inte ens är värd att ta på sanning. Skuldkänslor tillsammans med mat kan bara braka åt ett håll = Negativt förhållande med mat. Tänk vilka världar som skulle öppnas om varje människa visste och vågade välja.
Här i Hunnebostrand ligger ett bageri/pizzeria. Jag som inte kan äta gluten satte mig en sommardag förra året och njöt av lukten av det nybakade bröden. När en som jobbade där kom fram och frågade om vi var redo att beställa så tog familjen Pizza. Jag pep fram en fråga om de hade möjlighet att baka en gultenfri pizza? Det var inga problem och jag kunde välja pizza efter listan så anpassade bagaren den efter mitt behov. Jag valde en med avokadokräm, kräftor och vitlöksolja. Vet du? Jag sitter här idag och längtar efter att åka tillbaka dit och äta middag! Den var så god och speciell att jag aldrig kommer glömma den middagen. Knaprig botten med perfekt kombinerad fyllning. Ett riktigt halleluja-moment i matupplevelse.
Kontentan i hela detta inlägg:
Vad tror du skulle vara skillnaden om det inte fanns rädsla för mat? Och om alla kände styrka att välja vad som passar i deras vardag / matvardag?
Vad skulle vara skillnaden?