Wow! Vilka historier som ramlar in! Som jag misstänkte så var det dags att börja prata om det här med att skolsköterskan många gånger är ganska outbildade i hur man pratar med barn och ungdomar.
HÄR kan du läsa inlägget: Skolsköterska – Håll käften bara!
Nu vill jag verkligen förtydliga att vad jag önskar händer när detta uppmärksammas är att skolsköterskor får en gedigen utbildning i – kommunikation med människor i känslig ålder, – handligsplaner vid misstanke om ohälsa på barn, – psykologi och samarbete med sjukhus, vårdcentral, ätstörningsenheter och BUP.
För OM problematik finns så ska det ju alltid jobbas för att hitta lösningar och stöttning. Problem = Lösningsorienterat tänk. Det blir det inte om man kastar problemet på barnet, lämnar det där och sen inte kommunicerar. DÅ skapar man ett snedvridet tänk kring sin egen kropp och inte ens vuxna hanterar det, hur ska då barn ens försöka lösa det?
Gå in och läs kommentarerna på både inlägget och posten som Sporthälsa delade på sin FB-sida. Där kom otroliga historier i kommentarsfälten. VARFÖR pratar vi inte mer om detta?
För siktet riktas inte åt att göra plumpa och tanklösa skolsköterskor illa, ( vi vill att de ändrar arbetssätt ). Vi siktar in oss på att skapa en sund och härlig barndom / ungdomstid till våra små superhjältar. Det är nämligen så att de ska veta om att de är fantastiska precis som de är. Kost och motion är till för att göra bra, inte vara en stress eller ett ”måste” för att någon säger att de inte duger.
