När jag var ungefär sju, åtta år så visste jag att jag ville bli författare. Med en romantiserad drömmande attityd så såg jag mig själv som vuxen med en skrivmaskin ( ja, jo, min bild av författare var att hen ska skapa manuset på en skrivmaskin. s k r i v m a s k i n!?)
I alla fall. Där i min dröm så sitter jag i ett rum med bokhyllor ända upp i taket, på alla väggar i rummet. Inbyggda med taklist och vacker stuckatur där kringelikrokar skapar gammaldags stil blandat med rena möbler. Ja, jag var ett underligt barn ibland, jag vet. Min målande fantasi har dock en envishet och härligt syfte. Jag kan visualisera, vill jag något så skapar min hjärna en tydlig väg genom dagdrömmar. Mitt bibliotek, mitt eget bibliotek. Jag älskar inte bara att skriva, jag avgudar att läsa också och har tonvis med böcker. Min mamma var likadan och när hon dog nu för några veckor sedan så sa min bror till mig att jag mer än gärna fick ärva alla hennes böcker. Vilken skatt, vilken gåva!
Nu sitter jag här i mitt drömrum och bloggar. På en av Sveriges största träningstidningar. Samtidigt så tar jag fram material till min nya tjänst som jag släpper på mitt eget företag i juni. Ett företag som utvecklas och växer månad för månad. M.I.L.L.A.mind växer och jag får leka utefter kunskap och egna visioner om att sprida skön energi, lust till hälsa och inga gränser som stoppar mig eller min kreativitet. Bok är på gång, två faktiskt. Dessa manus släpper jag inte fören de är p e r f e k t a.
Inte illa va? Ganska nära min barnadröm. Laptop är dock lite härligare än skrivmaskin så det är en utveckling i dagdrömmen som jag kan uppskatta. Sjukt dålig kombo med mitt humör när pappersark fastnar och flowet blir stört. Min kärlek till skrivande har bara ökat så den där drömmen var verkligen sann.
I kväll var det sista passet på zumban i Uddevalla. Dock kommer den att inte att sluta helt då mina deltagare vägrade sommaruppehåll. Så vi kör utomhus, mitt i Uddevalla på tisdagar kl: 18.30. Älskar verkligen de där ”zumbioterna” ( vi kallar oss så ). Det brukar flyga torra buskar i tomhet på träningspass nu men här, på dansen är de mellan 40 till 60 deltagare de sista veckorna. De är mellan 100 till 120 vanligtvis så visst är det en sjunkande deltagarlista så här på slutet, men kom igen? 40 – 60 deltagare i slutet av en termin. DET är bra. De är galna. Jag älskar dem!
Nu ska jag skriva sista inlägget för idag. Om att motivera sig själv och hur du matar hjärnan med skön inspiration och lätthet till att gå den väg du vill. Äger du ditt liv eller åker du bara med?
Följ mig på Instagram: @m.i.l.l.a.mind