Här sitter jag vid samma köksbord som jag nyss gjorde 2018. Samma utmaningar och samma problematik med det som avslutade året 2018. Trots detta så känns det som om att något större blåst en vind av nystart över mig. På något sätt så är det som om att saker och ting liksom vaggats ner i min person, på ett skönt sätt. Jag vågar… jag vågar bry mig om det jag VILL bry mig om, inte det jag trodde jag måste.
Med det sagt så tänkte jag uppdatera dig lite som läsare. Jag vet att det är 3 veckor sedan jag skrev och oh boy vad saker och ting har hänt här. Både bra och dåliga ( eller kan man kategorisera händelser? Mitt nya jag säger i argt från).
Mamma har fått 5 doser strålning i hjärnan nu. Det är en palliativ behandling och vi håller tummarna att få ha kvar henne så länge det bara kan. Tufft. Sorgligt. Maktlöst. Men också massvis med kärlek, hopp och djupa samtal. Familjen är hårt knuten och alla vill samma sak. Tacksamheten har vuxit mer än jag ens trodde var möjligt att den skulle kunna göra.
I och med detta så har jag dessa tre veckor gjort en riktig djupdykning i mig själv. Trivs jag? Vad kan jag göra? Vad behöver jag göra? Har denna hösten känt att jag inte alls haft tid att reflektera över hur jag vill ha det. Det har varit någonting h e l a tiden. Det slog jag back ut för och sa till alla nära att vänta lite, vänta ska jag bara komma ikapp mig själv för annars överlever jag inte. Så, med det beslutet startade en rannsakan utan dess like och min insikt om mitt eget var både tungt och lätt på samma gång. Detta är något jag dagligen säger till andra i jobbet men glömt av att säga till mig själv.
Vad vill jag göra?
Med den frågan ställd föddes massor med svar. Min otroliga lättnad över att vara kvar, precis lika envis som innan, gjorde att jag satte mig ner och skrev upp vad jag verkligen vill. Så, några tunga beslut tagna och några lätta beslut gjorda. Nu är jag här i 2019 och redo att starta igång den mäktigaste och mest spännande vårterminen i mitt liv. Chanser kommer om man öppnar ögonen och jag har lovat mig själv detta i en ceremoniell meditation:
1: Inte lägga mer energi på problem. ” Jag mår bra” är svaret hädanefter.
2: Utforska min egen utveckling och ge mig själv möjlighet att expandera i hela min person.
3: Göra med av sådant jag älskar. Inte skjuta upp det.
4: Skapa ett riktigt hem. Nära naturen!
5: Våga mer. Skämmer det – gör det. Do or die.
6: Sprida kärlek och förbättra för så många jag bara kan.
Så, det är mina löften till mig själv. En tankeomställning där jag insåg hur negativ tankegång, energi och känslotjuvar kan bryta ner den absolut starkaste jag känner ( japp, har alltid sett mig själv som hulken rent känslomässigt ).
Lite uppdatering till dig som undrat var jag är och hur det går.
Nu kör jag igång Sporthälsa-bloggen igen. Här får du följa med lite mer personligt och mer i min vardag. Youtube är inte skrotat det heller. Tänker typ ett avsnitt i veckan till att börja med. Fast det är lite hemliga planer in making så du får se om ett litet tag.
OCH. Jag känner mig helt återhämtad efter hjärtmuskel-inflammationen så nu, nu, NU är det träning som är tillåtet igen! Helt ärligt så är det faktiskt så att detta gymuppehållet skapat en längtan jag saknat. Tack för det universum, jag fattar varför allt hände nu!
