Än en gång slog den till. Tumörskurken i mammas fina lilla kropp. I dag skulle vi varit på mottagningen i Göteborg som skulle starta cellgift och strålning. I går fick hon åka ambulans till akutmottagningen i stället, på Näl. sjukhuset för akuta saker. Sjukhuset som först inte fattade att hon hade Cancer. Det är inte lätt, jag vet. Men än en gång blev det konstiga orosmoment och timmar, dagar av att slungas runt i dimman av ” hur ska vi göra nu ” för båda mamma och oss.
I dag är jag rädd och arg. Jätte rädd… tankarna besöker de hemskaste platser och jag känner mig liten som ett barn. Famlar efter mammas hand och lyssnar med stora öron på läkaren. Charlotta på Jubeleumskliniken i Göteborg ringde och förklarade sakligt hur läget var i eftermiddags. Det var tufft men skönt. De måste kolla så att huvudvärken och förvirringen inte betyder en sprillans ny tumör i hjärnan på mamma. Har den spridit sig så är det inte den redan planerade behandlingen som gäller. Då måste de göra annorlunda.
Lilla mamma. snälla stanna kvar hos oss. vi behöver dig så mycket… det är inte dags än.
mamma är du ledsen varför ler du ej
vill du jag ska måla någonting åt dig
många vackra färger har jag ännu kvar gråt ej lilla mamma
allt ska bli så bra jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha alla blommorna du gärna ville köpa lilla mamma
jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig önska lilla mamma,
önska vad du vill färgerna är många och de räcker till himlens alla stjärnor sagans alla slott
allting kan jag måla mamma önska blott
jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha alla blommorna du gärna ville köpa
lilla mamma jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma och allt ska bli så ljust och glatt för dig
… Jag ska måla hela världen lilla mamma