I torsdags efter träningspasset så hade min fina kollega och en av deltagarna på Zumban roddat ihop en AW för oss. Varje tisdag och torsdag, kl 18.30 kör vi danspass. det har varit enormt mycket folk denna termin ( och den är inte slut än ) så jag är lycklig in i skelettet för dessa människor. Så, en AW med god mat var precis vad det skulle firas med.
Personligen var det balsam för själen. Min mamma ligger på sjukhuset just nu, det är flera stora stressfaktorer runt om och planeringen för 2019 är i full gång. Lycka och förväntan blandat med ren skräck och maktlöshet. Denna cocktail av känslor är ganska svår att hantera om jag ska vara ärlig. Så lite lyx och skratt inblandat i vardagen är vad som behövs.
Vad jag vet är i alla fall att träning fungerar utmärkt i sällskap av härliga människor och positiv energi. Det är något som jag ska jobba vidare med 2019 för Zumban är en av de stora grenar som kommer att utvecklas.
I helgen hade jag möjlighet till vila. Min man likaså och som de partynissar vi är (not) så blev vi båda förkylda med tillhörande feber och snor. Sexigt, I know. Har i ren desperation sovit, ätit och myst för att bli frisk så snabbt som möjligt. Mammas sjukhusvistelse får inte bli längre och cellgifterna som skulle startas i onsdags får inte skjutas upp för länge. Cancer är lömskt och verkar verkligen har en helt egen makt. Som om den skulle ha en egen hjärna att vara strategisk med.
Så, helgen fick bli lugn och i viloläge. Jag har de finaste vänner runt om mig som underlättar saker och hjälper mig när jag faktiskt inte alls kan hantera vissa saker själv. Tack för er! Tack för att ni underlättar och att ni är starka personer som verkligen vågar hugga tag i mig när jag ramlar ur skorna.
Nu ska jag färga ögonbryn och hår. Ägna mig lite till onödigt yttre och vara lite så där fåfäng en sekund…