” Tänk INTE på Eiffeltornet ”
” Tänk INTE på Eiffeltornet ”
Hjärnan är en otrolig sak i sig och jag gillar att se på den som outforskad mark i någon bortglömd djungel någonstans. Vad kan du upptäcka? Vad för icke dokumenterade upptäckter kan du tänkas göra om du tar på dig safarihatten och tar med ett överlevnadskitt när du går in i din mentala djungel?
En upptäcktsresande ger sig alltid ut på uppdrag med nyfikenhet i hatten och en karta över mål han eller hon kan tänkas hitta. Jag skulle bli väldigt chockad om man någon gång hörde en astronaut tvivla på hur hen ska göra när de väl är i rymden ” Tja, vi får väl se vad vi hamnar?”…
Rymden och hjärnan är inte så olika egentligen och den stora skillnaden är det att hjärnan är outforskad mark vi alla har tillgång till. Hur kommer det sig att så många inte vågar / ger sig in i / eller är nyfiken på den?
Kan det vara jobbiga ”sanningar” om att vi dragit vår lott i livet? Att det som är är det som är?
En mening som kom från en av mina kära vänner startade en otrolig process i mig för några veckor sedan. Hon sa: ” Camilla, man märker att du har det tufft för du är raka motsatsen till dig själv”.
En sån kärleksfull käftsmäll att jag ska köpa en vacker bukett blommor till henne när hon kommer tillbaka till jobbet. Jag är (var?) raka motsatsen till mig själv och det är ju DÄRFÖR jag inte roddat läget riktigt. Hur ska jag kunna köra i rätt fil när jag inte ens kör mig själv?
Har autopiloten tagit det så långt att jag bara kör på den väg som vanan vet just i detta nu? Absolut. Punkt slut. Enkel förklaring: Har jag hängt av mig min safarihatt och slutat vara nyfiken?
Vad skulle hända om vi någon gång, en dag, kanske en förmiddag bara bestämde att vi aldrig någonsin skulle se ett misslyckande eller en jobbig period som en bromskloss, utan mer en skjuts framåt? Om vi tog de där tankarna som gör det jobbigt och bara testar en annan riktning?
Om vi när som helst vi behövde, frågade oss själva vad som ska till för att komma ur den stundande obekväma situation vi kan tänkas sitta fast i. Om vi visste att svaret kommer om vi bara vågar fråga? Så mycket kunskap!
För farligare är det inte. Våga fråga och våga vara nyfiken på svaret. Nästan alla problem har en lösning och katastrofen är egentligen bara när vi inte vågar ta på oss safarihatten.
” Tänk om jag inte klarar av det? ”
” Tänk om jag gör bort mig? ”
” Tänk om det blir jobbigt? ”
Hjärnan registrerar orosmomentet och inte målet.
” Tänk om det blir precis som du vill? ”
Hjärnan koncentrerar sig på din önskan, ditt mål.
Den må vara en komplicerad skapelse men den är din och den lyssnar till det du matar den med. Alltid.
Är du fast i en lop av negativa tankar eller hopplöshet? Våga smått och bestäm en timma eller halvtimma om dagen där du stänger ute alla katastroftankar, rädslor eller orosmoln.
Vad skulle hända om du matade din hjärna med drömmar, önskningar och vetskap om att du är upptäcktsresande i din egen spännande djungel. Vad för icke upptäckta fynd skulle du hitta?