Sitter här och gör ingenting alls. Nej, det var en lögn, jag gör massor inom mig och där är det aldrig stilla. Förändringens vindar har eskalerat till stormvarning och i natt kunde jag inte ens ligga stilla i min säng av alla processer. Något är i görningen och jag låter det hända. Som om jag öppnar armarna och faller baklänges ner i ett bottenlöst hål så låter jag det hända. Det är så otrevligt och skrämmande men vad som hade varit ännu mer skrämmande är att stanna kvar där jag befunnit mig den sista tiden.
Sitter här och gör ingenting alls. Nej, det var en lögn, jag gör massor inom mig och där är det aldrig stilla. Förändringens vindar har eskalerat till stormvarning och i natt kunde jag inte ens ligga stilla i min säng av alla processer. Något är i görningen och jag låter det hända. Som om jag öppnar armarna och faller baklänges ner i ett bottenlöst hål så låter jag det hända. Det är så otrevligt och skrämmande men vad som hade varit ännu mer skrämmande är att stanna kvar där jag befunnit mig den sista tiden. Det är klart nu på något sätt, fyllt sitt syfte och jag känner på mig att jag lärt mig så otroligt mycket av det. Tack! Med all respekt och kärlek bugar jag av tacksamhet.
På natten kommer det ikapp mig och utan underdrift har det ( det där jobbiga man inte kan sätta fingret på ) fått mig vridande av smärta. Svettig, skakande och rädd har jag vaknat skrikande av att det gör ont. Har du någonsin drömt och i drömmen gör det fysiskt ont? Det hade inte jag heller innan de senaste veckorna. Min själ har skrikit åt mig och jag har ignorerat det så länge, nu måste kroppen kliva in på riktigt.
Jag ger mig… jag erkänner… jag är sönder, inte helt utan bara trasig. Min reboostmånad maj blev precis som jag tänkt och jag ske berätta mer om detta i ett senare inlägg. Helgen var magisk och i går var bäst. Egentligen skulle jag greja utomhus vid gymmet i helgen men jag orkade inte. Hur mycket jag än försökte samla kraft så gick det inte. Det gick bara inte. I stället lät jag magkänslan styra mig som ett litet barn styr sin radiostyrda bil i en lättsam lek. I går åkte vi iväg och bara var… pratade… pratade… höll i handen… kramades… tittade på onödiga saker och bara var. Igår fanns inga måsten och mobilen var undanlagd. Igår var helande.
Insikten har liksom inte funnits där innan eftersom att jag känt skuld. Nu känner jag endast en enda skuld och den är mot mig och mina personer. Den skulden ska jag återbetala nu…
Och vet du? Det är så skönt i mig just nu. För en gång skull är jag mållös, finner inte ord. Det närmaste jag kan beskriva situationen är att jag gett upp slagsmålet mot något jag inte kunde vinna och det är okej. Jag var helt enkelt på fel väg, det var inte menat att jag skulle göra det jag trodde. Det är skönt att vara besegrad för den som besegrade mig var mitt underbara inre väsen som visste att hon var tvungen att slå ner mig på något sätt. Jag älskar henne!
Idag vaknade jag upp som om jag sovit i tolv timmar. Jag visste vad jag skulle göra och som om någon världsvan hundraårig guide har satt sig vid styrrodret så vet jag nu varje steg jag ska gå. Är det något jag inte vet så åker jag med ändå… jag litar på att allt kommer att ordna sig. Idag började jag med att städa … jag städar och städar, röjer bort, lägger mig på yogamattan och vilar ( på riktigt, jag är helt slut i min kropp ) sen städar jag och röjer igen. Som om någon autopilot är på så litar jag helt på känslan om vad jag ska göra minut för minut. Det är som om jag förbereder något som komma skall, något alldeles underbart, en förändring, något magiskt och jag behöver göra rum för det. Trots tröttheten och de fysiska åkommor jag dragit på mig så är jag förväntansfull så att det brusar i mig.
Jag slog i bott, nu är det dags att göra om och göra rätt. Tack! Tack, tack, tack för detta som varit. Utan det hade jag aldrig känt så här <3