Vi var ute i går, hela dagen och knappt still i en minut. Vi grävde upp ett trädgårdsland och rensade det befintliga lilla vi har. Ja, vi hittade ett gäng jordgubbsplantor och en blivande salviabuske. Vi får se om mina icke gröna fingrar tog död på dem eller om de är riktiga fighters. Jag kan skryta med mycket men hur jag har hand med växter är inget av de skrytpunkterna. Däremot ska jag jobba på det i vår och sommar, min granne är grym på sådant så jag ska få lite stöttande råd tänkte jag och börja odla mina grödor som en sann bonde. Nåja… vi startar med tafatta försök så får vi se hur det går. Potatis misslyckas man inte med väl?
Hur som helst så längtar jag mig trasig efter sommaren nu. Det är som ett begär jag inte kan slita mig ifrån, det gör sig påminnt om och om igen. Som idag, när vi gick på promenad och det helt plötsligt blåste isbitar igen. Jag hittade mig själv med stel käke och ett mantra i huvudet som var allt annat än positivt. Det är ingen underdrift att säga att jag lider av kylan alltså. Jag får ont, blir trött och med pollenallergi som ökat till nivå max detta året så är det tortyr när kylan kommer igen. ( Ja, det går till och med att stå ut med allergichock när solen värmer skönt. Tror mitt mellannamn var ”gnällig” idag.