Det är så tydligt att det blir löjligt. När jag slarvar med yogan i min vardag så faller den som ett korthus, vardagen alltså. Jag vet inte hur många gånger jag sitter som en treåring som blev utan glass när alla andra fick det och skriker i hopp om att någon ska servera mig.
Sen kommer jag skamset på att jag slarvat med min tid på mattan och får då torka trotstårarna, rulla ut mattan, ställa mig på den och köra min rutin.
Det är så tydligt att det blir löjligt. När jag slarvar med yogan i min vardag så faller den som ett korthus, vardagen alltså. Jag vet inte hur många gånger jag sitter som en treåring som blev utan glass när alla andra fick det och skriker i hopp om att någon ska servera mig.
Sen kommer jag skamset på att jag slarvat med min tid på mattan och får då torka trotstårarna, rulla ut mattan, ställa mig på den och köra min rutin.
Som en ringrostig bil som stått en stund knakar kroppen igång. Jag känner den inre massagen gå igenom varenda muskel i kroppen. Låren för stela, ryggen som krampar ihop av all annan träning och axlarna som blygt dragit sig framåt i smyg. Vaderna känns som stubbar efter förändringen i träningen och fokuset på kondition. Älskade lilla kropp, vad du står ut med. Jag älskar dig!
Där på mattan tänker jag som så många gånger innan att jag får använda mig (igen) av min kollegas ”skalmans-teori”. Det är briljant! Han ställer larm på sin telefon som under dagen piper och påminner som det där som man behöver göra för att må toppen. I hans fall var det att komma ihåg att träna, äta och dricka. I mitt fall får det bli att strö ut 10-minuters yoga över dagen.
”Lär man sig aldrig?”
Nej, vi är människor, inte robotar. Vi vet inte alltid vad som är bäst för oss och vi agerar fel när vardagen inte följer de rutiner vi vill ha. Det är okej, det är så vi fungerar. Tänk vilken tur att mobilen uppfanns och att vi kunde ställa in den med påminnelser.
Första 10-minutaren gjord, larmen inställda so let´s rock this friday!