Med en förkylning i kroppen och så där en dag som faktiskt är en tillfriskningsdag har jag avbokat allt jag kan avboka idag. Sitter hemma hela förmiddagen och lunch för att jobba lite. På min stereo spelas favoritlistan av musik på Spotify, en blandad lista som beskriver ungefär hur jag fungerar. Hip hop, ballader, musikal och tung rock. Japp, en blandning som stillar min själ helt enkelt.
Sitter just nu med hårfärg i min hårbotten och minuterna strävar långsamt fram. Har ett möte vid två jag måste gå på och sen hämtar jag minsta trollungen i skolan. En lugn kväll är planerad med massor av kramar och mys. En hel vecka har gått sedan jag hade alla samlade, längtan svider i hjärtat så det är ganska självklart att det känns som om att klockan går i slow motion.
Idag bestämde jag mig även för att ge mig själv en speciell födelsedagspresent! Får se om det är genomförbart men helgen den veckan jag fyller år, alltså inte denna men nästa, så ska jag isolera mig i två dagar. Låter som en fest va?
Nej, jag förstår det men de senaste två veckorna har en längtan fyllt hela min kropp. En längtan jag aldrig någonsin haft förut. Inte på det sättet i alla fall. Jag vill vara tyst, meditera och stänga ute omvärlden i två dygn. Eller från lördag morgon när jag vaknar fram till söndag kväll när jag går och lägger mig, Ingen tv, ingen dator, ingen mobil, inget socialt och inte prata. Jag vill ”pina” mig igenom timmar av meditation och faktiskt samla ihop mig själv. SÅ känns det, jag vill samla ihop mig själv. Bli skarp genom att gå igenom det som gör mig svag.
Har läst mycket om den här metoden och oftast sker det på reatrets, men det är inte en möjlighet just nu så jag tänkte ta det hemma. Det är en känsla med spänning och lite rädsla faktiskt. Hur ska detta gå? Jag som aldrig är tyst? Aldrig är still?
Men, magkänslan skriker ja och längtan blir bara större och större så jag måste / vill testa. En helgs meditation med avbrott för sömn och toabesök. Hur coolt?