

Nästan lite desperat försöker jag där i regnet koncentrera mig på den friska luftens ljuvliga doft, Dino, min lilla hunds trippande och lyckliga tassar när han springer mellan asfalten och diket för att hinna med så mycket lukter som möjligt på vår förmiddagspromenad. Jag praktiserar positiv attityd så hårt jag bara kan och letar febrilt efter saker som ger ögonen och själen glädje. Kylan tränger in genom mina öppningar i ärmarna på jackan där jag dragit in mina händer likt en eremitkräfta som kryper in i sitt skal.
Där svajar tanken och genom ordet kräfta åker jag snabbt tidsmaskin tillbaka några månader när vi en dag snorklade ute vid Hamburgö. Havets värme, upptäcktsfärden nere på botten, hela världen speglas annorlunda under ytan och man blir nästan lite glatt irriterad på att man måste upp och andas ibland. Solens varma strålar när man går upp och vilar på handduken, där på berget som kärleksfullt värms upp av sommarstarka solstrålar. Så underbart det är, värme.
Jag dras snabbt tillbaka till fredagspromenaden här i november och ser sommarminnet obarmhärtigt ryckas bort från mig. Jag tittar upp och möter nu ännu större regndroppar. Där och då förstår jag nordens höjda statistisk av höstdepressioner. Tacksam för att jag accepterar mitt eget mående som en dipp på mitt år och tacksam för att jag sitter inne med verktyg till att behandla det men fan vad jag kan längta efter den där årstiden som gör mig fulländad och obekymrad i mitt mentala.
Dino har hittat någon intressant lukt nere i en stackars kvarglömd snöhög och trycker ner sin nos som om det vore hans livsuppgift att lista ut vad det är som luktar så intressant. Jag står still och låter honom slutföra sitt uppdrag. Stilla, stilla där i regnet står jag bara och tittar på den lilla varelsen som tycks strunta i alla mänskliga analyser av höstdepp, ekonomi, väderleksproblem och mental träning. Han bara är där i stunden, alltid i stunden och faktum är att varelsen, den lille hunden Dino letar, nej förlåt, ser det som en självklarhet att göra saker som gör att han mår bra och är glad. Så enkelt, så briljant.
Jag vänder upp ansiktet än en gång och möter regndropparna med med min hud, blundar, ler och tänker: Frisk luft kan man hämta i alla slags väder, jag älskar frisk luft.