Det är så tydligt att det blir löjligt. När jag slarvar med yogan i min vardag så faller den som ett korthus, vardagen alltså. Jag vet inte hur många gånger jag sitter som en treåring som blev utan glass när alla andra fick det och skriker i hopp om att någon ska servera mig. 

Sen kommer jag skamset på att jag slarvat med min tid på mattan och får då torka trotstårarna, rulla ut mattan, ställa mig på den och köra min rutin. 

De kontrollerar stressen och använder den till sitt vapen. De är lösningsorienterare och lägger ingen onödig tid på att klanka ner på sitt handlande. Misslyckas de så ser de det som är lärdom, lyckas de så är det mer en bekräftelse på att deras arbetssätt var ett vinnande koncept, vilket de reddan antog. Ett handlingsmönster de hade tillit till… vi kallar dem DOERS och alla vill vara en. 

Få vet, få tar det på allvar och jag vill vara fast i min tro att det är ren och skär okunskap som gör att fler inte tar positiv energi på större allvar. Ska försöka att hålla mig från att bli som en galen predikande person nu, ska försöka, lovar inget men gör mitt bästa. 

Jag har alltid gillat att ta i, utmana kroppen, använda balans, styrka och uthållighet på samma gång och behöva tänka till under uppgiften jag utför. Det ger en sådan skön tillfredställning att utforma träningspassen på det sättet. Tävlingar utanför gymmet där vi lyfter vikter, välter däck, springer snabbt och genomför stationer. Skratt, smuts och en riktig genomkörare av kroppen. Endorfinerna blandas med den sköna känslan av att ha klarat uppgiften. Välkommen våren! 

Vill man ha något så får man gå ut och ta det. Enkel ekvation och just i träningssammanhang så kommer aldrig någonsin bättre kondition, styrka eller resultat kastas på dig om du sitter där i soffan och önskar dig det… bara… MEN ( som Tony Erving säger ) med det sagt så vill jag påpeka att det här med att pina sig igenom träningspass med blod svett och tårar är inget härligt sätt att jaga framgång. 

Jag är så lycklig över att ha mitt liv. På riktigt, skulle inte vilja vara någon annan i världen! Idag när jag kom till Zumban så körde jag igång som vanligt. Ett gäng var med mig där framme som vanligt och resten av alla människor stod mitt emot mig. Glada miner, stora danser, musikal, stjärnstatus på deltagarna och lyckorop i varje låt. Elektriskt, vibrerande och endorfinerna var maxade! Ja de dansade så otroligt mycket och bra att jag ger mig fasen på att jag skulle kunna sitta där framme och bara titta på.

Solen bryter igenom vinterkylan och långsamt tinar den upp vårt avlånga land. Små nya blommor vaknar yrvaket upp och millimeter efter millimeter sträcker de sig mot räddningen, solen. Denna energifyllda eldboll som är så viktig för oss. 

Det som skiljer en människa som är handlingskraftig mot en människa som känner att hen inte vet vad hen ska göra är kunskap. Rätt och slätt, noll diskussion där. Kunskap om vad som ska göras för att få det gjort. 

Solen sken, det var varmt och massa ungar och vänner var hemma! Vi var ute praktiskt taget hela dagarna. Ja men ni vet, en sådan där helg där gräsmattan fixades, det vart korvgrillning och promenader. Vi spelade också påreds första match med brännboll! Hur kul? Detta är ju varför jag älskar vår och sommar, aktiviteterna tar liksom inte slut. Kan knappt vänta tills det blir sommar och badväder, havet blir mitt andra hem då.