Mitt mantra är satt efter en eftermiddag med en av mina coolaste vänner och en av Sveriges bästa coacher. Tänk vilken tur jag har som har henne… Frihet. DET är det jag jobbar efter, känslan av att vara fri. 

Fötterna slängs upp på skrivbordet och jag lutar mig tillbaka på kontorsstolen med händerna knutna bakom huvudet. Ett snett bajsenödig-leende sprider ut sig i mitt ansikte och jag stannar liksom tiden för att insupa lyckan i detta ögonblick. Jag är i kapp, jag är i fas, det är klart och nu kan jag ta tag i höstens planer. 

En oskyldig liten nys, ett skönt och okontrollerat skrattanfall eller ett oväntat lite tyngre lyft. Inte ens behöver du ha fött barn för att få lite problem att hålla tätt i vissa sammanhang. Det är okej, jag tror att vi alla varit med om det någon gång. För mig har det hänt både med en spontan nys och hysteriskt skratt. 

Vi satt där en vårdag och det kliade i kroppen. Båda ville göra nått viktigt, en kraft, hjälpa, en själaskön känsla vi ville ha med många människor på. För visst kan man förändra bara man tror på det? Då skapades vårt påhitt för att samla in pengar till välgörenhet: 

 – En hand klappar inte ensam – 

Vi vet vad som inte kan klassas som en näringsriktig kost. När någon deklarerar högtidligt att de minsann ska äta vad de vill och inte bidra med någon hets, samtidigt som de sätter tänderna i en cheese burger så bryr jag mig inte ens om att diskutera. Vad som är viktigt i detta inlägg är att vi är överens om vad jag menar. 

Vi kan inte vara stilla i denna familj. Eller jo, en film på kvällen och så men inte under en hel dag. Skulle det hända så är vi sjuka. Jag och minsta sonen drog iväg med fiskespö till havet idag. En hink, några krabbspö, ett kastspö och påsar är det som behövs när vi drar till favoritstället för att hänga en stund. Så skönt att komma iväg till sol och hav en stund. 

Vi gick en lång stund och kom sedan ut till det där smultronstället vi älskar att hänga på vi två. 

Ska iväg en vecka och har två dagar på mig att göra lite sånt som gör att jag kan passa på att slappna av lite. Mitt skratt bubblar upp när jag inser att jag måste jobba lite med min egen inställning kring ledighet. Är det inte lustigt att man kan predika till kunder varje dag att ledighet är en nödvändighet och att det är inte fusk att smita undan en stund för återhämtning. Samtidigt känner man själv att man liknar sig själv med bjönligan när man ska vara ledig? 

Tiden är knapp och du står i valet och kvalet. Ska jag hinna? Orkar jag stressa? Fasen vad lite tid jag har det är inte roligt det här! 

Klart du har tid! Och självklart ska du inte ta bort den aktivitet som kommer göra att du orkar stressa runt lite ibland. ( Tänker inte börja predika om att du ska prioritera i livet och fundera på kvalitet, det är ett annat inlägg. Men vill att du ska ta dig en funderare om du inte känner att du roddar vardagen).